Max Kesselberg har alltid drivits av en längtan att göra fysik levande. Han började sin bana som fysiklärare på 1970-talet och fortsatte med en doktorsexamen i medicinsk kärnfysik. På 1990-talet blev han universitetslektor vid Stockholms universitet – men hans intresse för undervisning har alltid stått i centrum.
Fysik har ofta ett rykte om sig att vara svårt och tråkigt, men Max såg tidigt problemet: för mycket tavelskrivande, för lite experiment. Redan under sin forskarutbildning fick han ansvar för fortbildningskurser för lärare, där han testade en ny modell. Deltagarna fick enkla men genomtänkta experiment att utföra, visa upp och sedan skriva handledningar till – allt med material som skulle fungera i vilken skola som helst. Det blev en succé.
När lärarutbildningen gjordes om i slutet av 1980-talet mötte han Carl-Olof Fägerlind, och de upptäckte snabbt att de delade synen på undervisning: konkret, lekfull och engagerande. Samarbetet växte, och så småningom hade de byggt upp ett bibliotek av över 300 fysikexperiment.
En utvärdering av lärarutbildningen visade att fysik – tack vare deras metodik – nu var lika populärt som kemi och till och med något mer omtyckt än biologi.
Sedan 2001 har de också hållit fast vid en uppskattad tradition: en årlig julföreläsning i engelsk stil, där publiken bjuds på gnistor, bubblor och aha-ögonblick – direkt från experimentboken.
